Hur hamnade jag här?

På förfrågan från människor som jag aldrig mött personligen, så har jag bestämt mig för att skriva lite om "Hur hamnade jag här?"

Bakgrund
Född på landsbygden i Jämtland, Sundsjö 1953, fick jag från fem års ålder växa upp i Östersund. Blev snart ett av alla andra barn, vars båda föräldrar jobbade hårt för att bygga upp goda förutsättningar för två systrar (tio år äldre ) och mig. Pappa Age, arbetade på Halåsens Skogsbruksskola, som skogslärare, och mamma Sonja arbetade som vårdare på Frösö Sjukhus.



Uppväxt 
Med de andra pojkarna, på norra delen av kvarteret Gullvivan, så blev vi tidigt, via TV, influerade av "vilda västern", Rawhide eller Prärie, som serien hette på Svenska, var det första TV serien jag kommer ihåg att jag såg. Det måste ha varit runt 1960. Jag var helt såld på Frankie Laine's "Rawhide" som spelades i början och slutet av varje avsnitt. 

Skola och utbildning
Jag var nog en ganska normalbegåvad elev, som kämpade med koncentration och fokusering. Jag gick ut grundskolan med ett ganska mediokert 3.14 i medelbetyg, vilket i alla fall gav mig en plats på John Ericsssonsskolan 4-åriga tekniska linje. Utan att veta vad jag vill bli när "jag blev stor", så valde jag efter många vedermödor, att avsluta de två sista åren, med Byggteknisk-Anläggning som min "ingenjörs"-utbildning. Vill minnas att mina betyg var ännu mera mediokra vid studentexamen 1974, 2.7 vill jag (helst inte) minnas. Matematik, konstruktion och teknologi var mina bättre ämnen, med fyror och femmor, medan kemi, historia, svenska, franska och engelska etc, gav mig tvåor...
Under gymnasietiden, åk 3 och 4, så fick jag min introduktion i arbetslivet, via praktikplats på Statens Vägverk i Östersund.
Skötte mig bra, och fick säsongsarbeta med utsättning av vägar till 1976...

Värnplikten
Det var inte många av mina kamrater som såg fram emot värnplikten, och mönstringen såg av oss flesta som en enorm stressfaktor. Jag måste ha gjort bra ifrån mig på de flesta mönstringsproven, för min mönstringsförrättare öppnade "förhandlingarna" med att erbjuda en 15 månaders attackdykare-utbildning i Karlskrona. Han visste ju inte att jag knappt kunde simma min utlovade 50 meter. Men jag var ju smal som en sticka med bra lungkapacitet, och förhållandevis starka ben och armmuskler. Men "Agesson" sa, desvärre, NIX till detta flotta erbjudande. Mönstringsförrättaren bläddrade då lite i pappren och kom på att en 15 månaders vaktchef-utbildning på nåt regemente i södra Sverige skulle vara perfekt. Men "Agesson" sa NIX till detta också, så det vara bara att acceptera det tredje förslaget, 6 månaders Motorbefälsutbildning på A6 i Jönköping plus 6 månaders förbandsutbildning på A4 i Östersund. Inte tusan visste mönstringsförrättaren att jag, med panik i sinnet, inte skulle klara av att var hemifrån, kamrater, jakt och fiske i ett helt år....
Som motorbefälselev fick jag lära mig köra lastbil, traktorer, hjullastare, bandtraktor, spränga med dynamit, plus att hantera alla tunga vapen, typ motorsågar, kulsprutor och granatgevär. Vi fick också teknisk utbildning på bromssystem, motorer mm. Och inte nog med det, vi skulle kunna utbilda beväringar på allt detta också. Muckade våren 1974.
Nu med facit i hand så blev det ganska bra, men vilken idiot jag var som inte accepterade den fina dýkareutbidningen. Min simlärare i skolan, sa ju att jag var 50%-igt kunnig dykare, jag kunde gå ner (sjönk som en sten)...

Halåsens Skogsbruksskola
Sommaren och hösten 1974 så arbetade jag med utsättning på Vägverket. Jobbet tog slut sista oktober, vilket hjälpte mig att följa min mors sista månad i livet. Hon gick bort i cancer sista dagen i November.
Pappa arbetade ju som lärare på på Halåsen, och det var ju mycket maskiner i skogen redan då, som skolan utbildade förare på. Övergången från 1-årig yrkesskola, till 2-årig gymnasieskola, medförde turbulens på lärarsidan, och Halåsen saknade tekniska maskinlärare. Min gode far lade ett gott ord för mig hos skolledningen, och jag fick börja redan den 7 Januari 1975. Min tekniska gymnasieutbildning, samt min militära bakgrund från tunga fordon och traktorer, satt som handsken. Hade numera inte heller några som helst problem med koncentration och fokusering under tiden jag lärde mig om skotare och andra avverkningsmaskiner. Fick möjlighet att gå långa sommarkurser på Volvo BM, samt fortbildningskurser på andra skogsbruksskolor. Var fortfarande dock inte att betrakta som behörig skogslärare. För detta krävdes en 6 månaders lärarutbildning i Uppsala. Behöriga till denna utbildning vara bara utbildade Skogstekniker, Skogsmästare och Jägmästare. 
Efter att ha arbetat 9 terminer som skogsmaskinlärare, så hade jag tillräckligt med skoglig arbetslivserfarenhet, för att, 1979, kvalificera för en plats på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.

Familj1975 träffade jag min dåvarande livspartner, en tjej från Offerdal. Vi flyttade ihop i en lägenhet 1976, och fick en son tillsammans 1978.

Skogsmästarskolan
Sommaren 1979, så sålde jag lägenheten i Östersund, och vi alla tre flyttade till en lägenhet i Fagersta, för att ett par månader senare flytta till en lägenhet i Skinnskatteberg. Inför skolstarten det andra året, så fick vi flytta in i en studentvilla vid skolan.
Utbildningen till Skosmästare var på den tiden en påbyggnadsutbildning för Skogstekniker med inriktning på förvaltning av skog. Emellertid, då många Skogstekniker redan använt 1.5 år till sin Skogsteknikerutbildning samt redan hade ett skogsjobb de tyckte om, så var rekryteringen till Skogsmästarutbildningen i avtagande. Sedan nåt tiotal år tillbaka hade en sk preparand kurs anordnats för student med skoglig erfarenhet och betyg från 3-årigt Naturvetenskapligt gymnasium. Det enda jag saknade i mitt betyg från 4-årigt tekniskt gymnasium var biologi, så det läste jag och tenterade av på gymnasiet i Fagersta, medan jag gick preparandkursen.
För att få en komplett examen från skogsmästarskolan, ingick att utföra ett 5 poängs examensarbete, samt en 2 poängs internationell skoglig studieresa. (1 poäng=1 veckas heltidsstudier)
Studieresan
Vår klass, 30 studenter, var splittrad var splittrad när det gällde resmål. 50% valde Thailand, 10% valde att göra resan på egen hand, och vi, de övriga 40%-en, valde västra Kanada, Alberta och British Colombia. Vi planerade också en tredje semestervecka på Hawaii. Medel till resan arbetade vi ihop under studietiden, plantering, röjning, avverkning och julgransförsäljning.
Resan startade i slutet av Mars 1981, och första destination var Calgary AL, för att därifrån resa i en tourbuss, via Banff och Jasper National Parks, och sedan till Edmonton AL. Därifrån flög vi till Vancouver BC en Torsdag kväll den 2:a April 1981.
Fredag kväll var en schemalagd NHL match mellan Vancouver Canucks och Edmonton Oilers. Canucks hade ett par Svenskar i laget, och Oilers hade Wayne Gretzky på sin andra säsong i NHL. Vill minnas att Oilers vann med 7-2. Lördagen tillbringades på Vancouver Aquarium, och Söndagens huvudnummer var en trip söderut i en hyrbil, för att göra ett kort besök i "mainland" USA. Tror det blev Taco Bell eller Del Taco fastfood lunch i Bellingham WA.
Studieresan fortsatte på Måndagen med industribesök i Vancouver, och på Tisdag bar det av med färja, över till Vancover Island och Victoria, British Colombias huvudstad. Besök på skogsuniversitetet, och senare tog en besöksvärd från avverkn ingsindustrin över, med ett antal dagar besök på avverkingsplatser. Vi reste i en gul skolbuss, och i kvällsmörkret kunde man se ljusen från en mindre stad på USA-sidan av sundet. Det var  Port Angeles WA, vilket jag inte reflekterade ett dugg över vid den tiden.
Tredje veckan på Hawaii's stora ö som heter just Island of Hawaii, var en riktig höjdpunkt med kaffeodlingar, grisfest, snorkling och vulkanbesök.

 


Tillbaka till verkligheten
Veckor före examen blev jag rekryterad för jobb som avverkningsledare på Kopparfors AB i Dalarna dit vi flyttade sommaren 1981. Med tjänstevilla, och 6.5 dagars arbetsvecka var man i stort sett livegen. Pappa gick formellt i pension till nyår 1983, men ombads arbeta vårterminen ut, då han var klassföreståndare för en avgångsklass. Det passade då mina planer bra. En permanent tjänst som skogslärare skulle bli ledig till höstterminen 1984. Jag ansökte därför om en plats på lärarutbildningen i Uppsala, med start i Januari och examen i början av Juni. Jag sade upp min tjänst på Kopparfors i december 1983, och flyttade familjen till en lägenhet i Krokom. För studierna i Uppsala hyrde jag ett studentrum på Campus.
Höstterminen 1984 var jag i tjänst med delvis nya arbetskamrater, och delvis gamla välkända sedan tidigare. I början av 1990 talet beslöts att Halåsen skulle läggas ner, och skogsutbildningen skulle flyttas till nybyggda lokaler på Torstaskolan i Ås. Nya enhetsnamnet för den sammanslagna skolan blev Åsbygdens Naturbruksgymnasium.
1986 flyttar vi till ett nybyggt ett eget hus i Hissmofors.

Min andra resa till Nordamerika
!995 fyllde min gode vän Anders 40 år, och ville gärna ha ressällskap på en "resa för livet" till USA. Eftersom jag hade rest till nordamerika tidigare och kände till den språkliga "jargongen", ville Anders ha mig som resesällskap. Eftersom Anders driver lantbruk, så passade det honom bäst att resa i april, innan vårbruket drar igång. Resan startade med flyg till Chicago. Där hyrde vi en splitter ny Ford Thundebird, som vi kom att köra ca 600 mil under tre veckor. Kosan styrdes först till downtown Chicago, för att direkt gå vidare till Minneapolis, för ett besök hos Anders tremänning Cheryl och hennes familj. Några dagar senare fortsatte resan västerut, genom NordDakota och SydDakota med Mount Rushmore, Wyoming med Little Big Horn, genom Montana, Idaho och ända till Seattle i Washington. Därifrån söderut och ut till Stilla havskusten vid Astoria OR. Vi följde sedan Oregon-kusten in i Californien, med besök i Redwood National Park, och San Francisco CA. Därifrån in till Modesto CA, med besök hos min farmors kusin. Från Modesto CA bar det av till Los Angeles CA och Hollywood CA, och senare till vår slutdestination, La Jolla i San Diego CA, där vi fick husrum hos Anders kusin. 

Vila ett par dagar, och sedan bar det av till Las Vegas NV, och Grand Canyon AZ. Norrut till Salt Lake City UT och västerut till Reno NV. I stället för att fortsätta västerut, till det till synes tråkiga Sacramento CA, så tog vi en genväg över det snörika Sierra Nevada ner mot Stockton CA. Lyckligtvis var vägarna snöfria, men vi hade 6-7 m höga "plogkanter" på sidan av vägen. På västra sidan av Sierra Nevada, besöktes Kings Canyon, Seqouia och Yosemite National Parker. Resan avslutades i San Diego CA, med flyg tillbaka till Sverige.


Tillbaka till verkligheten igen
Våren 1999 beslöt min sambo och jag att bryta vårt då 24-åriga förhållande. Vår son  stod redan på egna ben med eget boende, och vi säljer huset 1999. Jag flyttar till en hyreslägenhet i Dvärsätt. Min son var, sedan 10-års åldern,  väl insatt med allt som rörde datorer och internet. Han introducerade mig för den på den tiden största internet chat sajten, ICQ (I seek you). 

ICQ and tlf1inamil
Satt och lekte lite med programmet en dag, drömda kanske om varma Kalifornien och gjorde et första sök i den enorma databasen, då ca 100 miljoner chattande medlemmar.
sökkriterierna var spontana, typ Kalifornien, kvinna, intressen såsom golf, fiske och andra utomhus-aktiviteter. Det fanns också en liten ruta att sätta ett X i, för att sökningen bara skulle visa de som för närvarande var online. Fick hundratals resultat, bla "sweet_susie" och "cute_becky" etc etc. Inget attraherade mig tillräckligt för att invitera till en "pratstund". Men så såg jag ett användarnamn som inte liknade nåt annat. "tlf1inamil", jag kollade profilen och den var helt OK. Jag sände ett snabbt meddelande.. "So you golf?". Fick inget svar, så jag upprepade det igen, och plötsligt kom ett svar tillbaka..."yes I do, so what??". Trots mina färdigheter i Engelska förstod jag inte att det fanns avsevärd irritation bakom det svaret, så jag fortsatte med en ny replik. Den andra änden replikerade igen, nu något vänligare. Detta var den 29:e Juli 1999.

Chat, telefon och personliga besök
 I stort sett tre gånger dagligen chattade vi tills jag den 27 december landade i San Francisco CA, där min nuvarande älskade fru Tess, tog emot mig vid "gaten" när jag steg ut ur planet. Tess hade ett eget hus i norra delen av Sacramento CA. Vi firade nyår 2000 tillsammans, samt spenderade många dagar med att låta mig lära känna norra Kalifornien lite närmare. Golfspel var också något som roade oss att göra tillsammans. 
I Februari år 2000, hade Tess en tjänsteresa till London, och passade då på att besöka mig i Dvärsätt under en vecka. Tess försökte lära sig uttala Svenska ord, och vi hade väldigt roligt med detta. Dvärsätt blev "Dwarf-shit", med flera dråpliga språkövningar. Efter att ha fullbordat ett varsitt besök hos varandra, så beslutade vi att slå ihop våra påsar, och gifta oss med varandra. Tess besökte mig ytterligare en gång i Sverige över påskhelgen. Mitt "flyttlass" bestod av ett större antal resväskor, eskorterad av min son den 17:e Juli 2000. Den 29 Juli år 2000 gifte vi oss i Heavenly Valley CA.

Nytt liv i Sacramento CA
Tess arbetade på ett mjukvaruföretag i kabelTV branschen, som internationell försäljningsledare. Så jag fick finna mig i att finna sysselsättning utan hennes sällskap på dagarna. Swimmingpoolen fick en ny "pool boy", tvåvåningshuset fick ny färg från topp till tå. Mitt golfspel fick sig en rejälfinslipning. Det fanns 3 golfbanor in 15 min gångavstånd från mitt nya hem. Ytterligare ca 60 stycken inom 60 min bilresa. Mitt golf handicap föll från 10 till 5 på ett par år. Efter att ha golfat mig less och målat huset, så fick jag mitt uppehållsvisum och därmed arbetstillstånd. I slutet av Oktober 2000, började jag som reservdelsbud med egen bil. Det var ett bra sätt att lära sig alla gator etc i Sacramento CA. Men det var ju inte nåt framtidsjobb direkt, så jag började ett annat jobb, efter nyår 2001, som underhållsmekaniker på ett stort tryckeri. Jobbet innebar ca 1.5-2 timmars bilresa varje dag, men betalade lite bätrre än det tidigare. Jag var dock stressigt, och i stora lokaler med mycket buller och inget dagsljus annat än i lunchrummet. Slutade på egen begäran i Maj 2001. Insåg att arbeten som passade min tidigare bakgrund i Sverige, var uteslutet i den här delen av mitt nya hemland.

Flytten till skogslandskapet i nordvästra Washington

Återkommer med detta

Symaskinsförsäljaren

I mitt "föregående liv", så arbetade jag som lärare på Halåsens skogsbruksskola utanför Östersund.
I en avgångsklass av elever 1977, fanns en elev, Peter J, som var uppväxt i Östersund. Han var en kul, sprallig, lång, spinkig kille med lockigt blont hår. Peter hade inte gått igenom hela målbrottet, när han började skolan som 16-åring, så han fick tidigt smeknamnet "Pip". Peter gick inte ut med de högsta betygen i klassen kan jag säga. Inte många treor i betyget där inte...och någon framtid i skogen kunde inte förutses.
4-5 efter hans examen, som 18-åring, så skymtade jag honom parkerad utanför systembolaget, i en nästan splitter ny Ford Granada, fullt utrustad vad det verkade. Jag blev ännu mera häpen när jag såg att han var prydligt klädd i mörk kostym. Kunde inte hålla mig, utan jag gick fram och hälsade på honom.
-Men Peter, hur kan det komma sig att du kör en så fin bil och är klädd i kostym? (Tänkte i mitt stilla sinne att han måste fått ärva en moster i Amerika)
-Näe, jag jobbar som symaskinsförsäljare för Husqvarna....
Ooops...Det är ju ganska attarktiva job i försäljarbranchen, så hur kunde han bara skriva en vettig jobbansökan???
-Så hur många andra var det som sökte jobbet?
-Det var äver 50 ansökningar, svarade Peter
-Så vad skrev du som meriter i din ansökan då?
-"Hej, Jag heter Peter J, och har gått på Halåsens Skogsbruksskola.....etc etc"
Tappar hakan lite, men behåller fattningen....
-Har du fått gått försäljarkurs hos Husqvarna nu då?
-Näe, de va bara och börja sälja direkt...knacka dörr..., svarade Peter
-Så hur vet du vilka dörrar du skall knacka på då?
Peter tar fram en liten anteckningsbok, full med namn och adressser...
-Här är en lista över alla hemmavarande fruar i Östersund..., sa Peter
-Så vad säger du då, när frun öppnar dörren?
- Goddag, Goddag, jag undrar om jag kan få sälja två symaskiner?, svarar Peter
-Två säger kärringarna vanligen, det må väl räcka med en...., förklarar Peter
-Och då är jag redan inne vid köksbordet och packar upp väskan, fortsätter Peter
-Hahaha, du är en skämtare du Peter, svarade jag honom
Vi sa "Vi syns", och vi lämnade varandra med ett handslag.
6-8 veckor senare, så kommer jag hem från jobbet, har en ny lägenhet i Odensala, öster om stan. Trött och hungrig, går jag rätt in i köket, och vem står inte där, om inte Peter J, med ett nysignerat symaskinskontrakt med min sambo.
Skrattar bäst som skrattar sist, heter ju ordspråket.
Peter berättar nu att han just kommit hem från en semester på Kanarieöarna, en bonusresa han fått, för att ha sålt nästan flest symaskiner i "Norrland"...
Det här är nog ett av mina favorit minnen från min lärarbana....
"Man lär så länge man undervisar", finns det ett ordspråk som säger...

Directions to Duncan Cedar Tree, south of Forks WA

Two years ago, Halvar and I found the way to this tree, with no problems. Even with pulling a 19 ft camping trailer we succeeded to stay out of trouble. This weekend I was taking my wife, Tess, for her first visit with "Mr Duncan". We ended up missing the last turn sign, and drove another 7-8 miles up the mountains till we gave up and turned around. After some GPS trouble shooting, and checking on some poor maps from internet, we could cover the losses, and finally after an extra 90 minutes we got to our goal. Now I decided to make directions , close to "idiot proof"", so no one else should have to struggle finding this amazing historic memorial tree. The worlds largest Cedar tree alive.

How to find the Worlds largest Cedar tree, The Duncan Cedar Tree,  about 21 miles south of downtown Forks WA USA.

The Duncan Cedar is located a 4.1 mile drive east of US 101. The exit from US 101 between located between mp 170 and mp 171. Travelling from Forks you will see this sign on US 101, approaching the exit. I would assume there is a similar sign for traffic going north.

Expect a 4.2 mile drive on narrow side roads, most gravel roads.

This is an edited screen shot from my Galaxy Note II smart phone.

Drive about 1.2 miles east on this paved side road. About 250 ft before a split, you will see this sign.

Keep right another 1.7 miles (2.9 miles from US 101). At intersection you will see this sign.

Go straight ahead another 0.7 miles (3.6 miles from US 101).

At intersection you will see this sign. 

Attention!! This is definitely the sign that is easy to miss, and that will make you a very very long day.... 

Look for this blue sign a few hundred feet up the road from the intersection

Turn right... You are very close now...

and go another 0.4 miles (4.0 miles from US 101), and see this sign..

Turn right, and drive about 600ft up the hill.

Up by the Duncan Cedar Tree, there is a pretty large "T", to turn your vehicle and park. I suggest you stop and walk from this sign, and check if there are any other vehicles/visitors parked in front of the tree. If not, If no other visitor is parked up by the tree, there is space enough to turn around a pick up truck pulling a 20 ft trailer, and park with out blocking for another visitor behind you.

This last 600 ft stretch is a dead end road. I you can, it is a good idea to have one of your passengers walk up to make sure no other visitor is coming down, leaving the Duncan Cedar Tree.

Kassakon går in i fördelningspolitiken....The Cash cow join wealth distribution politics...

For English translation, please scroll down.

Swedish Version

VARNING! Innehållet i den här bloggen kan uppfattas som stötande, irriterande samt jävligt "drygt". Vissa delar har endast syfte att vara underhållande, och ämnar inte att förolämpa, de med namn nämnda personerna...."freedom of speach, so to say..."
Om du inte känner att du kan smälta min fördomsfulla beskrivning av det Svenska samhället, så kan jag trösta dig med att det fungerar  likadant på min sida av pölen...."Man burar in småtjuvar, medan storbovarna går fria...."

Klockan är 3.30 på morgonen här i nordvästra USA, och endast Kaiser och jag är vakna.Kaiser ligger i min favoritsoffa, så han får flytta sig så jag kan sätta mig ner med min nybryggda kaffekopp. Mitt kaffeliv har definitivt fått sig en uppryckning sen vi inköpte vår Keurig K-cup kaffebryggare. Så här fungerar den...

http://www.youtube.com/watch?v=lDE6bQi_bHI

Medan jag läppjar på mitt nybryggda kaffe, San Fransisco Bay French Roast, så går jag igenom mina nyhetsnotiser från Sverige, i Östersunds-Posten,  så hittar jag en artikel om kor som släpps lösa i skogar fulla av vargar...

"Kassako" är ett begrepp som verkligen kommer till sin "rätt", när man läser den här artikeln. Bra att det finns plats för en sån här nisch i lantbruket. Rent nationalekonomiskt, så betyder det kanske inte så mycket. Det är ju export som gäller om välfärden ska kunna bibehållas. Och Svensson kommer troligen aldrig att ha råd att betala 2000-5000 kr för en lyxmiddag med 80 gram av detta kött. Ändå är väntelistan för ett bord på restaurangen troligen flera månader lång.
Om det är så att det finns ganska många människor som har ett stort överskott av pengar, som på det här viset är beredda att dela med sig av sin välförd, så tycker jag det är värt att prova "lösdrift"-systemet. Inte för att det skapar så många arbetstillfällen. Bonden Englund, kommer ju inte att anställa någon för att stå och titta på kor som ligger och gassar i mossan och idisslar blåbär med ett inslag av nyttigt skogsgräs. Övervakning det finns det ju sk IP-kameror som kan göra mycket bättre. Den 2-3 stjärniga  Michelin-restaurangen kommer förmodligen att kunna höja lönen för sina diskare med 3-5 kr per timme, och det är ju positivt. Det kommer att minska pressen på socialbidragsbudgeten, hahaha....

Apropå åtelkameror, undrar jag hur den nationella vargpolitiken kommer att påverkas, nu när alla direktörsmiddagar riskerar att ruineras av en allt högre vargstam? De som anser att vargstammen är för tät, kanske får oväntad hjälp från Reinfeltds middagsgäster,,,,
Eftersom vargar inte inte föredrar åtel, utan precis som människan, föredrar att döda sitt byte själv, fast under  måltiden. Människan låter ju vanligen köttet hänga ett tag innan det lagas till och äts.
Så här har vi nu en annan "business-opportunity", Ändra namnet på en åtelkamera till ko-tel-kamera, vips så har nationalekonomin fått sig en kick framåt.

Vore det möjligt att exportera detta fantastiska kött? Hmmm...då måste detta Svenska kött etablera sig i klassen  kött från  USA, Argentina eller Australien.  Skulle kunna vara möjligt, men vem skulle ha råd att göra jämförelsen? Jag betalar förnärvarande ca 100kr per kilo, för "boneless prime rib" eller "New York cut steak. Oxfile, då får jag lägga på 20 kr per kilo....
Jajaja...det där jävla tjatet om hormoner, och ekologiskt etc. Jag vet, jag vet...sluta tjata nu....jag är 60 bast och kommer inte att dö av hormonförgiftning, min kropp har blivit utsatt för helt andra skador, som till exempel ett totalt nedbrutet psyke, från all för mycket golfspel. Det tär oerhört mentalt att vara hcp 5-10, när man är i 50-årsåldern. Är numera fri från symtomen. Tiger Woods övertygade mig för ett antal år sedan om att golf är skadligt, speciellt med en järn-femma i golfbagen. Det skall tilläggas att jag kan få mentala återfall, vid semester besök på Norderöns Golfbana...med lånad järnfemma....

Inte fan bryr sig de "rika" om miljön, eller ekologiskt odlat, eller om att elbilar är det rätta.  Huvudsaken är att det står en CO2-fri Toyota Prius utanför huset, samt att man kan skrävla om att man bara äter ekologisk mat som kostar 3gånger så mycket. Motorbåten med 3 st 225hk motorer ute i Skärgården, behöver ju ingen koppla ihop med Priusen.....suck....

Nä, skulle tro att "exporten" av detta kött kommer att begränsa sig till de som betalar skatt på Caymanöarna,   Jersey eller Monaco. Och det vore ju toppen, om dessa skattesmittare, började på att ta hem sina pengar till Sverige igen. Sen har vi ju "skattesmitare" inom Sverige också, de höginkomsttagare som åtnjuter stora ränte-,jobb-, och ROT skatteavdrag. De kommer troligen att vara bland de första att beställa bord på Frantzén/Lindeberg i Stockholm. Det gäller ju att "sola sig i glansen"....

Av någon anledning som jag inte kan lista ut, så har det gått upp ett "Liljeholmens" för Måns Vestin i Stockholm, som i alla fall erkänner att systemet han drar fördel av är sjukt....Kudos Måns!

Mitt kaffe är bara halvljummet nu, så de blir 20 sekunder i min KitchenAid microvågsugn...

Sista versen nu.
Fan tar den som klagar när Bonden Englund köper en ny BMW, rustar sitt hus för 10 MSEK med arbetskraft från Bulgarien, samt tar 3 mån semester på Maldiverna....förutsatt att det finns WiFi, så att han kan kolla sina ko-tel-kameror varje timme...
Han har ju bara tagit över pengar från utlandet, som redan var "stulna", samt förpassat dem tillbaka till utlandet.

Ps. När han ligger där på Maldivernas sandstrand, så säger Frantzen till Englund..."Det där gjorde vi ju ganska bra...". Lindeberg ligger bredvid och håller med....

"Den enes bröd, den andres död"

Min fru Tess, vaknade nyss, dags för påtår....provar en Starbucks K-cup den här gången...

Ha en God Morgon


English Version
briefly translated by Google Translate, and reviewed and correct with the help of my lovely wife Tess.

WARNING! The content of this blog may be offensive, annoying and damn "nosy". Some parts are only to be entertaining, and does not intend to offend, those  mentioned  .... "freedom of speach, so to say ..."
If you do not feel you can digest my biased description of the Swedish society, then I can  comfort you, because it works the same on my side of the pond .... "we imprison the petty thieves, while the big culprits go free ...."

The time is 3:30 in the morning here in the Pacific Northwest, and only Kaiser and I are awake. Kaiser resting on my favorite couch, so he has to move, so I can sit down with my freshly brewed cup of coffee. My coffee life has definitely earned itself a shake-up since we were bought our Keurig K-cup coffee maker. This is how it works ...
http://www.youtube.com/watch?v=lDE6bQi_bHI

While I sip my freshly brewed coffee, San Francisco Bay French Roast, I'll go through my news snippets from Sweden, in Östersund Posten, I find an article about the cows are turned loose in "the woods full of wolves" ...(exaggerates about the wolves, and the article describes a farmer that raises cows for very exclusive meat, on his 70 acre woods)

"Cash cow" is a concept that really makes sense when reading this article. Good that there is a place for this kind of niche in agriculture. Purely economically, it means maybe not so much. It's exports that matter if welfare is to be maintained. And "Average Joe" will probably never be able to afford to pay $300-$800 for a luxury dinner with 3oz of meat. Still, the waiting list for a table at the restaurant is probably several months.
If  this is the case that there are quite a few people who have a large surplus of cash, and are willing to share their wealth, then I think it is worth to try "free drift" cow system. Not because it creates so many jobs. Farmer Englund, will of course not hire someone to stand and watch the cows while they bask in the moss and eat blueberries with a hint of healthy forest grass. For monitoring, he uses IP cameras that can do that more efficiently and less expensively. The 2-3 star Michelin restaurant will probably be able to raise the salary of its dishwashers by 50 cents per hour, and that's positive. It will reduce the pressure on the welfare budget, hahaha ....

Speaking of bait cameras, I wonder how the national wolf conservation  policy will be affected, now that all CEO dinners are at risk of being ruined by a growing wolf population? Those who believe that the wolf population is too dense, might get unexpected help from Reinfeltds (Swedens Prime minister) dinner guests,,,
Since wolves do not eat carrion, and prefer to kill and eat their prey alive. Man like fresh killed animals but let meat age for a while before it is cooked and eaten.  So here we have another "business opportunity", Change the name of a game or bait camera to cow camera, just like that, the national economy got a big boost....

Would it be possible to export this amazing meat? Hmmm ... Then this Swedish meat establishment be in the same class of meat, as beef from the United States, Argentina or Australia. Could possible be, but who could afford to make the comparison? On sale, I pay approximately $8 per lbs, for "boneless prime rib" or "New York cut steak. For more exclusive cuts of meat  like fillet of beef, then I add $3 per lbs.

Yayaya ... that damn nagging about hormones, and organic, etc. I know, I know ... stop nagging now .... I'm over 60 and will not die of hormone poisoning, my body has been subjected to more serious conditions, such as a total mental breakdown, from golf addiction. It is mentally depleting to be hcp 5-10, while in my 50's Luckily, I'm now free from symptoms. Tiger Woods convinced me, a few years ago, that golf is harmful, especially with a five-iron in the golf bag. I should add that I can relapse, while on vacation to Norderöns Golf Course ... with a borrowed five iron ....

The "rich" do not give a f**k about the environment, or organically grown, or that electric cars are the right thing. The main thing is that there is a CO2-free Toyota Prius on their drive way, and that they can brag about only eating organic food, which cost three times as much. With their sport boat, a three 225 hp craft  out in the archipelagos destroying the environment, they only show the environmentally friendly Prius on the driveway ..... sigh ....

Nah, I would think that "exports" of this meat will be limited to those who pay taxes in the Cayman Islands, or Monaco. And that would be great, if these tax frauders, began to repatriate their money to Sweden. Then we have tax frauders living in Sweden as well, the high income earners who have large interest, job, and ROT tax deductions. They will likely be among the first to book a table at two-star Michelin resaturant Frantzen / Lindeberg in Stockholm. It is all a manner of "basking in the glory" ....

For some reason,  that I can not figure out, Måns Vestin in Stockholm, got a "Liljeholmens" (to get a Liljeholmens means to get something figured out, not knowing how),

 and admitted in his own, Swedish article, that he has taken advantage of a sick Swedish tax system, gaining $15000 per year .... Kudos Måns!

My coffee is only lukewarm now, so it will get 20 seconds in my KitchenAid microwave ...

The last verse now.
Damn the one who complains when Farmer Englund buys a new BMW, rebuilds his house for $2M, with help of legal?? labor workers from Bulgaria and takes 3 months holiday in the Maldives .... provided there is WiFi, so he can check his cow cameras every hour ...
He hasn't done anything else than recycled stolen Swedish tax money from abroad, and relegated them back out of Sweden.

Ps. As he lies there on the Maldivian beach, so says Frantzen to Englund ... "We made that one pretty good ...". Lindenberg lies next and agrees ....

"One man's bread, the other's death"

My wife Tess, woke up just now, time for more coffee .... trying a Starbucks K-cup this time ...

Have a Good Morning