Tuesday, April 8, 2014

Hur hamnade jag här?

På förfrågan från människor som jag aldrig mött personligen, så har jag bestämt mig för att skriva lite om "Hur hamnade jag här?"

Bakgrund
Född på landsbygden i Jämtland, Sundsjö 1953, fick jag från fem års ålder växa upp i Östersund. Blev snart ett av alla andra barn, vars båda föräldrar jobbade hårt för att bygga upp goda förutsättningar för två systrar (tio år äldre ) och mig. Pappa Age, arbetade på Halåsens Skogsbruksskola, som skogslärare, och mamma Sonja arbetade som vårdare på Frösö Sjukhus.



Uppväxt 
Med de andra pojkarna, på norra delen av kvarteret Gullvivan, så blev vi tidigt, via TV, influerade av "vilda västern", Rawhide eller Prärie, som serien hette på Svenska, var det första TV serien jag kommer ihåg att jag såg. Det måste ha varit runt 1960. Jag var helt såld på Frankie Laine's "Rawhide" som spelades i början och slutet av varje avsnitt. 



Skola och utbildning
Jag var nog en ganska normalbegåvad elev, som kämpade med koncentration och fokusering. Jag gick ut grundskolan med ett ganska mediokert 3.14 i medelbetyg, vilket i alla fall gav mig en plats på John Ericsssonsskolan 4-åriga tekniska linje. Utan att veta vad jag vill bli när "jag blev stor", så valde jag efter många vedermödor, att avsluta de två sista åren, med Byggteknisk-Anläggning som min "ingenjörs"-utbildning. Vill minnas att mina betyg var ännu mera mediokra vid studentexamen 1974, 2.7 vill jag (helst inte) minnas. Matematik, konstruktion och teknologi var mina bättre ämnen, med fyror och femmor, medan kemi, historia, svenska, franska och engelska etc, gav mig tvåor...
Under gymnasietiden, åk 3 och 4, så fick jag min introduktion i arbetslivet, via praktikplats på Statens Vägverk i Östersund.
Skötte mig bra, och fick säsongsarbeta med utsättning av vägar till 1976...


Värnplikten
Det var inte många av mina kamrater som såg fram emot värnplikten, och mönstringen såg av oss flesta som en enorm stressfaktor. Jag måste ha gjort bra ifrån mig på de flesta mönstringsproven, för min mönstringsförrättare öppnade "förhandlingarna" med att erbjuda en 15 månaders attackdykare-utbildning i Karlskrona. Han visste ju inte att jag knappt kunde simma min utlovade 50 meter. Men jag var ju smal som en sticka med bra lungkapacitet, och förhållandevis starka ben och armmuskler. Men "Agesson" sa, desvärre, NIX till detta flotta erbjudande. Mönstringsförrättaren bläddrade då lite i pappren och kom på att en 15 månaders vaktchef-utbildning på nåt regemente i södra Sverige skulle vara perfekt. Men "Agesson" sa NIX till detta också, så det vara bara att acceptera det tredje förslaget, 6 månaders Motorbefälsutbildning på A6 i Jönköping plus 6 månaders förbandsutbildning på A4 i Östersund. Inte tusan visste mönstringsförrättaren att jag, med panik i sinnet, inte skulle klara av att var hemifrån, kamrater, jakt och fiske i ett helt år....
Som motorbefälselev fick jag lära mig köra lastbil, traktorer, hjullastare, bandtraktor, spränga med dynamit, plus att hantera alla tunga vapen, typ motorsågar, kulsprutor och granatgevär. Vi fick också teknisk utbildning på bromssystem, motorer mm. Och inte nog med det, vi skulle kunna utbilda beväringar på allt detta också. Muckade våren 1974.

Nu med facit i hand så blev det ganska bra, men vilken idiot jag var som inte accepterade den fina dýkareutbidningen. Min simlärare i skolan, sa ju att jag var 50%-igt kunnig dykare, jag kunde gå ner (sjönk som en sten)...

Halåsens Skogsbruksskola
Sommaren och hösten 1974 så arbetade jag med utsättning på Vägverket. Jobbet tog slut sista oktober, vilket hjälpte mig att följa min mors sista månad i livet. Hon gick bort i cancer sista dagen i November.
Pappa arbetade ju som lärare på på Halåsen, och det var ju mycket maskiner i skogen redan då, som skolan utbildade förare på. Övergången från 1-årig yrkesskola, till 2-årig gymnasieskola, medförde turbulens på lärarsidan, och Halåsen saknade tekniska maskinlärare. Min gode far lade ett gott ord för mig hos skolledningen, och jag fick börja redan den 7 Januari 1975. Min tekniska gymnasieutbildning, samt min militära bakgrund från tunga fordon och traktorer, satt som handsken. Hade numera inte heller några som helst problem med koncentration och fokusering under tiden jag lärde mig om skotare och andra avverkningsmaskiner. Fick möjlighet att gå långa sommarkurser på Volvo BM, samt fortbildningskurser på andra skogsbruksskolor. Var fortfarande dock inte att betrakta som behörig skogslärare. För detta krävdes en 6 månaders lärarutbildning i Uppsala. Behöriga till denna utbildning vara bara utbildade Skogstekniker, Skogsmästare och Jägmästare. 

Efter att ha arbetat 9 terminer som skogsmaskinlärare, så hade jag tillräckligt med skoglig arbetslivserfarenhet, för att, 1979, kvalificera för en plats på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.

Familj1975 träffade jag min dåvarande livspartner, en tjej från Offerdal. Vi flyttade ihop i en lägenhet 1976, och fick en son tillsammans 1978.


Skogsmästarskolan

Sommaren 1979, så sålde jag lägenheten i Östersund, och vi alla tre flyttade till en lägenhet i Fagersta, för att ett par månader senare flytta till en lägenhet i Skinnskatteberg. Inför skolstarten det andra året, så fick vi flytta in i en studentvilla vid skolan.
Utbildningen till Skosmästare var på den tiden en påbyggnadsutbildning för Skogstekniker med inriktning på förvaltning av skog. Emellertid, då många Skogstekniker redan använt 1.5 år till sin Skogsteknikerutbildning samt redan hade ett skogsjobb de tyckte om, så var rekryteringen till Skogsmä
starutbildningen i avtagande. Sedan nåt tiotal år tillbaka hade en sk preparand kurs anordnats för student med skoglig erfarenhet och betyg från 3-årigt Naturvetenskapligt gymnasium. Det enda jag saknade i mitt betyg från 4-årigt tekniskt gymnasium var biologi, så det läste jag och tenterade av på gymnasiet i Fagersta, medan jag gick preparandkursen.
För att få en komplett examen från skogsmästarskolan, ingick att utföra ett 5 poängs examensarbete, samt en 2 poängs internationell skoglig studieresa. (1 poäng=1 veckas heltidsstudier)
Studieresan
Vår klass, 30 studenter, var splittrad var splittrad när det gällde resmål. 50% valde Thailand, 10% valde att göra resan på egen hand, och vi, de övriga 40%-en, valde västra Kanada, Alberta och British Colombia. Vi planerade också en tredje semestervecka på Hawaii. Medel till resan arbetade vi ihop under studietiden, plantering, röjning, avverkning och julgransförsäljning.
Resan startade i slutet av Mars 1981, och första destination var Calgary AL, för att därifrån resa i en tourbuss, via Banff och Jasper National Parks, och sedan till Edmonton AL. Därifrån flög vi till Vancouver BC en Torsdag kväll den 2:a April 1981.
Fredag kväll 
var en schemalagd NHL match mellan Vancouver Canucks och Edmonton Oilers. Canucks hade ett par Svenskar i laget, och Oilers hade Wayne Gretzky på sin andra säsong i NHL. Vill minnas att Oilers vann med 7-2. Lördagen tillbringades på Vancouver Aquarium, och Söndagens huvudnummer var en trip söderut i en hyrbil, för att göra ett kort besök i "mainland" USA. Tror det blev Taco Bell eller Del Taco fastfood lunch i Bellingham WA.
Studieresan fortsatte på Måndagen med industribesök i Vancouver, och på Tisdag bar det av med färja, över till Vancover Island och Victoria, British Colombias huvudstad. Besök på skogsuniversitetet, och senare tog en besöksvärd från avverkn ingsindustrin över, med ett antal dagar besök på avverkingsplatser. Vi reste i en gul skolbuss, och i kvällsmörkret kunde man se ljusen från en mindre stad på USA-sidan av sundet. Det var  Port Angeles WA, vilket jag inte reflekterade ett dugg över vid den tiden.
Tredje veckan på Hawaii's stora ö som heter just Island of Hawaii, var en riktig höjdpunkt med kaffeodlingar, grisfest, snorkling och vulkanbesök.

 


Tillbaka till verkligheten
Veckor före examen blev jag rekryterad för jobb som avverkningsledare på Kopparfors AB i Dalarna dit vi flyttade sommaren 1981. Med tjänstevilla, och 6.5 dagars arbetsvecka var man i stort sett livegen. Pappa gick formellt i pension till nyår 1983, men ombads arbeta vårterminen ut, då han var klassföreståndare för en avgångsklass. Det passade då mina planer bra. En permanent tjänst som skogslärare skulle bli ledig till höstterminen 1984. Jag ansökte därför om en plats på lärarutbildningen i Uppsala, med start i Januari och examen i början av Juni. Jag sade upp min tjänst på Kopparfors i december 1983, och flyttade familjen till en lägenhet i Krokom. För studierna i Uppsala hyrde jag ett studentrum på Campus.
Höstterminen 1984 var jag i tjänst med delvis nya arbetskamrater, och delvis gamla välkända sedan tidigare. I början av 1990 talet beslöts att Halåsen skulle läggas ner, och skogsutbildningen skulle flyttas till nybyggda lokaler på Torstaskolan i Ås. Nya enhetsnamnet för den sammanslagna skolan blev Åsbygdens Naturbruksgymnasium.

1986 flyttar vi till ett nybyggt ett eget hus i Hissmofors.

Min andra resa till Nordamerika
!995 fyllde min gode vän Anders 40 år, och ville gärna ha ressällskap på en "resa för livet" till USA. Eftersom jag hade rest till nordamerika tidigare och kände till den språkliga "jargongen", ville Anders ha mig som resesällskap. Eftersom Anders driver lantbruk, så passade det honom bäst att resa i april, innan vårbruket drar igång. Resan startade med flyg till Chicago. Där hyrde vi en splitter ny Ford Thundebird, som vi kom att köra ca 600 mil under tre veckor. Kosan styrdes först till downtown Chicago, för att direkt gå vidare till Minneapolis, för ett besök hos Anders tremänning Cheryl och hennes familj. Några dagar senare fortsatte resan västerut, genom NordDakota och SydDakota med Mount Rushmore, Wyoming med Little Big Horn, genom Montana, Idaho och ända till Seattle i Washington. Därifrån söderut och ut till Stilla havskusten vid Astoria OR. Vi följde sedan Oregon-kusten in i Californien, med besök i Redwood National Park, och San Francisco CA. Därifrån in till Modesto CA, med besök hos min farmors kusin. Från Modesto CA bar det av till Los Angeles CA och Hollywood CA, och senare till vår slutdestination, La Jolla i San Diego CA, där vi fick husrum hos Anders kusin. 

Vila ett par dagar, och sedan bar det av till Las Vegas NV, och Grand Canyon AZ. Norrut till Salt Lake City UT och västerut till Reno NV. I stället för att fortsätta västerut, till det till synes tråkiga Sacramento CA, så tog vi en genväg över det snörika Sierra Nevada ner mot Stockton CA. Lyckligtvis var vägarna snöfria, men vi hade 6-7 m höga "plogkanter" på sidan av vägen. På västra sidan av Sierra Nevada, besöktes Kings Canyon, Seqouia och Yosemite National Parker. Resan avslutades i San Diego CA, med flyg tillbaka till Sverige.


Tillbaka till verkligheten igen
Våren 1999 beslöt min sambo och jag att bryta vårt då 24-åriga förhållande. Vår son  stod redan på egna ben med eget boende, och vi säljer huset 1999. Jag flyttar till en hyreslägenhet i Dvärsätt. Min son var, sedan 10-års åldern, 
 väl insatt med allt som rörde datorer och internet. Han introducerade mig för den på den tiden största internet chat sajten, ICQ (I seek you). 



ICQ and tlf1inamil
Satt och lekte lite med programmet en dag, drömda kanske om varma Kalifornien och gjorde et första sök i den enorma databasen, då ca 100 miljoner chattande medlemmar.
sökkriterierna var spontana, typ Kalifornien, kvinna, intressen såsom golf, fiske och andra utomhus-aktiviteter. Det fanns också en liten ruta att sätta ett X i, för att sökningen bara skulle visa de som för närvarande var online. Fick hundratals resultat, bla "sweet_susie" och "cute_becky" etc etc. Inget attraherade mig tillräckligt för att invitera till en "pratstund". Men så såg jag ett användarnamn som inte liknade nåt annat. "tlf1inamil", jag kollade profilen och den var helt OK. Jag sände ett snabbt meddelande.. "So you golf?". Fick inget svar, så jag upprepade det igen, och plötsligt kom ett svar tillbaka..."yes I do, so what??". Trots mina färdigheter i Engelska förstod jag inte att det fanns avsevärd irritation bakom det svaret, så jag fortsatte med en ny replik. Den andra änden replikerade igen, nu något vänligare. Detta var den 29:e Juli 1999.


Chat, telefon och personliga besök
 I stort sett tre gånger dagligen chattade vi tills jag den 27 december landade i San Francisco CA, där min nuvarande älskade fru Tess, tog emot mig vid "gaten" när jag steg ut ur planet. Tess hade ett eget hus i norra delen av Sacramento CA. Vi firade nyår 2000 tillsammans, samt spenderade många dagar med att låta mig lära känna norra Kalifornien lite närmare. Golfspel var också något som roade oss att göra tillsammans. 
I Februari år 2000, hade Tess en tjänsteresa till London, och passade då på att besöka mig i Dvärsätt under en vecka. Tess försökte lära sig uttala Svenska ord, och vi hade väldigt roligt med detta. Dvärsätt blev "Dwarf-shit", med flera dråpliga språkövningar. Efter att ha fullbordat ett varsitt besök hos varandra, så beslutade vi att slå ihop våra påsar, och gifta oss med varandra. Tess besökte mig ytterligare en gång i Sverige över påskhelgen. Mitt "flyttlass" bestod av ett större antal resväskor, eskorterad av min son den 17:e Juli 2000. Den 29 Juli år 2000 gifte vi oss i Heavenly Valley CA.

Nytt liv i Sacramento CA
Tess arbetade på ett mjukvaruföretag i kabelTV branschen, som internationell försäljningsledare. Så jag fick finna mig i att finna sysselsättning utan hennes sällskap på dagarna. Swimmingpoolen fick en ny "pool boy", tvåvåningshuset fick ny färg från topp till tå. Mitt golfspel fick sig en rejälfinslipning. Det fanns 3 golfbanor in 15 min gångavstånd från mitt nya hem. Ytterligare ca 60 stycken inom 60 min bilresa. Mitt golf handicap föll från 10 till 5 på ett par år. Efter att ha golfat mig less och målat huset, så fick jag mitt uppehållsvisum och därmed arbetstillstånd. I slutet av Oktober 2000, började jag som reservdelsbud med egen bil. Det var ett bra sätt att lära sig alla gator etc i Sacramento CA. Men det var ju inte nåt framtidsjobb direkt, så jag började ett annat jobb, efter nyår 2001, som underhållsmekaniker på ett stort tryckeri. Jobbet innebar ca 1.5-2 timmars bilresa varje dag, men betalade lite bätrre än det tidigare. Jag var dock stressigt, och i stora lokaler med mycket buller och inget dagsljus annat än i lunchrummet. Slutade på egen begäran i Maj 2001. Insåg att arbeten som passade min tidigare bakgrund i Sverige, var uteslutet i den här delen av mitt nya hemland.






Flytten till skogslandskapet i nordvästra Washington

Återkommer med detta









Wednesday, April 2, 2014

Symaskinsförsäljaren



I mitt "föregående liv", så arbetade jag som lärare på Halåsens skogsbruksskola utanför Östersund.
I en avgångsklass av elever 1977, fanns en elev, Peter J, som var uppväxt i Östersund. Han var en kul, sprallig, lång, spinkig kille med lockigt blont hår. Peter hade inte gått igenom hela målbrottet, när han började skolan som 16-åring, så han fick tidigt smeknamnet "Pip". Peter gick inte ut med de högsta betygen i klassen kan jag säga. Inte många treor i betyget där inte...och någon framtid i skogen kunde inte förutses.
4-5 efter hans examen, som 18-åring, så skymtade jag honom parkerad utanför systembolaget, i en nästan splitter ny Ford Granada, fullt utrustad vad det verkade. Jag blev ännu mera häpen när jag såg att han var prydligt klädd i mörk kostym. Kunde inte hålla mig, utan jag gick fram och hälsade på honom.
-Men Peter, hur kan det komma sig att du kör en så fin bil och är klädd i kostym? (Tänkte i mitt stilla sinne att han måste fått ärva en moster i Amerika)
-Näe, jag jobbar som symaskinsförsäljare för Husqvarna....
Ooops...Det är ju ganska attarktiva job i försäljarbranchen, så hur kunde han bara skriva en vettig jobbansökan???
-Så hur många andra var det som sökte jobbet?
-Det var äver 50 ansökningar, svarade Peter
-Så vad skrev du som meriter i din ansökan då?
-"Hej, Jag heter Peter J, och har gått på Halåsens Skogsbruksskola.....etc etc"
Tappar hakan lite, men behåller fattningen....
-Har du fått gått försäljarkurs hos Husqvarna nu då?
-Näe, de va bara och börja sälja direkt...knacka dörr..., svarade Peter
-Så hur vet du vilka dörrar du skall knacka på då?
Peter tar fram en liten anteckningsbok, full med namn och adressser...
-Här är en lista över alla hemmavarande fruar i Östersund..., sa Peter
-Så vad säger du då, när frun öppnar dörren?
- Goddag, Goddag, jag undrar om jag kan få sälja två symaskiner?, svarar Peter
-Två säger kärringarna vanligen, det må väl räcka med en...., förklarar Peter
-Och då är jag redan inne vid köksbordet och packar upp väskan, fortsätter Peter
-Hahaha, du är en skämtare du Peter, svarade jag honom
Vi sa "Vi syns", och vi lämnade varandra med ett handslag.
6-8 veckor senare, så kommer jag hem från jobbet, har en ny lägenhet i Odensala, öster om stan. Trött och hungrig, går jag rätt in i köket, och vem står inte där, om inte Peter J, med ett nysignerat symaskinskontrakt med min sambo.
Skrattar bäst som skrattar sist, heter ju ordspråket.
Peter berättar nu att han just kommit hem från en semester på Kanarieöarna, en bonusresa han fått, för att ha sålt nästan flest symaskiner i "Norrland"...
Det här är nog ett av mina favorit minnen från min lärarbana....
"Man lär så länge man undervisar", finns det ett ordspråk som säger...