Symaskinsförsäljaren

I mitt "föregående liv", så arbetade jag som lärare på Halåsens skogsbruksskola utanför Östersund.
I en avgångsklass av elever 1977, fanns en elev, Peter J, som var uppväxt i Östersund. Han var en kul, sprallig, lång, spinkig kille med lockigt blont hår. Peter hade inte gått igenom hela målbrottet, när han började skolan som 16-åring, så han fick tidigt smeknamnet "Pip". Peter gick inte ut med de högsta betygen i klassen kan jag säga. Inte många treor i betyget där inte...och någon framtid i skogen kunde inte förutses.
4-5 efter hans examen, som 18-åring, så skymtade jag honom parkerad utanför systembolaget, i en nästan splitter ny Ford Granada, fullt utrustad vad det verkade. Jag blev ännu mera häpen när jag såg att han var prydligt klädd i mörk kostym. Kunde inte hålla mig, utan jag gick fram och hälsade på honom.
-Men Peter, hur kan det komma sig att du kör en så fin bil och är klädd i kostym? (Tänkte i mitt stilla sinne att han måste fått ärva en moster i Amerika)
-Näe, jag jobbar som symaskinsförsäljare för Husqvarna....
Ooops...Det är ju ganska attarktiva job i försäljarbranchen, så hur kunde han bara skriva en vettig jobbansökan???
-Så hur många andra var det som sökte jobbet?
-Det var äver 50 ansökningar, svarade Peter
-Så vad skrev du som meriter i din ansökan då?
-"Hej, Jag heter Peter J, och har gått på Halåsens Skogsbruksskola.....etc etc"
Tappar hakan lite, men behåller fattningen....
-Har du fått gått försäljarkurs hos Husqvarna nu då?
-Näe, de va bara och börja sälja direkt...knacka dörr..., svarade Peter
-Så hur vet du vilka dörrar du skall knacka på då?
Peter tar fram en liten anteckningsbok, full med namn och adressser...
-Här är en lista över alla hemmavarande fruar i Östersund..., sa Peter
-Så vad säger du då, när frun öppnar dörren?
- Goddag, Goddag, jag undrar om jag kan få sälja två symaskiner?, svarar Peter
-Två säger kärringarna vanligen, det må väl räcka med en...., förklarar Peter
-Och då är jag redan inne vid köksbordet och packar upp väskan, fortsätter Peter
-Hahaha, du är en skämtare du Peter, svarade jag honom
Vi sa "Vi syns", och vi lämnade varandra med ett handslag.
6-8 veckor senare, så kommer jag hem från jobbet, har en ny lägenhet i Odensala, öster om stan. Trött och hungrig, går jag rätt in i köket, och vem står inte där, om inte Peter J, med ett nysignerat symaskinskontrakt med min sambo.
Skrattar bäst som skrattar sist, heter ju ordspråket.
Peter berättar nu att han just kommit hem från en semester på Kanarieöarna, en bonusresa han fått, för att ha sålt nästan flest symaskiner i "Norrland"...
Det här är nog ett av mina favorit minnen från min lärarbana....
"Man lär så länge man undervisar", finns det ett ordspråk som säger...